lördagen den 5:e februari 2011

Hävvi i Glen


Till dagens uppställning kom det tre ekipage men ett verkade ha mer glid än boggi så det blev till att stanna hemma. Vi som hade både motor och glidboggi tog sikte mot Arådalen/Glen via Svenstavik. En ren transportsträcka som tog knappt en timme, till Svensta alltså. Bara att susa vidare till dagens första bensträckare vid Lättsjöns vindskydd. Kafferasten råkade inträffa vid Fagerholmsmyren, ett vid det här laget välbekant fikaställe.
Ledstandarden varierade ganska mycket men med undantag för några riktiga bottennapp så får man väl säga att det var hyfsat upp mot Galåbodarna. Sen blev det som det omtalade salsgolvet - slätt.
I Arådalen saktade vi in för att kolla på omgivningarna men sen susade vi vidare till dagens mål, det nya näringsstället Hävvi i Glen. När vi stannade där hade jag bra precis 10 mil på mätaren 3,5 timmar efter avresan hemifrån.
Jag har bott granne med hon som, tillsammans med sambon, öppnat ny-gammal servering mellan Arådalen och Glen så det var naturligtvis extra roligt att få hälsa på.
Dagens lunchbuffé bestod av älgrulad med tillbehör, verkligen supergott. Nu vet vi vart vi ska dra med dem som vill ha en liten dagstur eller som mellanlandning vid nån långtur.
Men, jag har sagt det förut, man blir inte skoterdåre av att sitta inne i stugvärmen. När vi skakat liv i skotrarna blev parkeringen full av nya serveringsgäster, roligt att se att kundtillströmningen är god.
Eftersom vädret ändå var var hyfsat blev vägvalet mot Gräftåvallen. Tyvärr var det inte samma väder vid Hundshögen, det passade på att snöa rätt ordentligt så sikten var ganska obefintlig. Men snö var en bristvara där så det är inget att säga om. Rackarns mycke´ kryssande mellan stenrösena blev det.
Har man inget ärende till Gräftåvallen så snuddar man bara och styr mot Myrviken direkt, eller Älven för att vara korrekt.
Det var inte roligt. Leden i rågången alltså. En skitlång raksträcka - på papperet alltså, i verkligheten var den väldigt skrynklig. Men visst, jag förstår att det inte går att fixa salsgolv överallt.
Nånstans mellan Älven och Hallom tappade vi leden men Storsjön hittade vi så vi tog oss dit. En stund senare blev det anledning att välja väg genom Hackås, vi valde via kiosken på Skäret där vi tog en bensträckare mm.
Sen återstod bara den tre mil långa sjökörningen till Näktens sydspets och hemmet.

Mätaren stannade på 19,5 mil dvs det var ca 5 kilometer kortare över Hundshögen! Och klockan var nära 18, en tripp som varat i nio timmar, hoppas var och en inser att vi inte kör som några galningar, inte hela tiden i alla fall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar